torsdag 22 november 2007

Skivor Lp Vinylskivor


Lisa Nilsson och lite om vinylskivor:
Historik
Föregångaren till vinylskivan var den så kallade 78-varvaren vilken byggde på samma grundläggande teknik men på grund av skillnader i material och gravyr hade kortare speltid och lättare gick sönder.

De första vinylskivorna kom den 21 juni 1948 då skivbolaget Columbia lanserade den första LP:n med varvtalet 33 varv/minut. Columbias störste konkurrent RCA följde snabbt efter och lanserade i februari 1949 vinylsingelskivan med 45 varv/minut. Dessa båda, ursprungligen konkurrerande, format skulle bli de två dominerande typerna av vinylskivor.

1954 gick försäljningen av vinylskivor för första gången förbi 78-varvare i USA, och 1957 upphörde produktionen av 78-varvare helt i USA liksom i stora delar av västvärlden (i bland annat Sovjetunionen, Asien och Sydamerika dröjde vinylskivans genomslag dock längre.)

Vinylskivans storhetstid upphörde med 1990-talet då den i huvudsak utkonkurrerades av cd:n. Fortfarande används dock vinylskivor av bland annat discjockeyn.


Tekniska detaljer
Vinylskivans ljudmässiga kvalitet beror på en rad faktorer. Ju fler varv per minut skivan är gjord för att spelas upp i, desto bättre upplösning har skivan. Med andra ord har en skiva som spelas i 45 rpm plats för snabbare ljudsvängningar än vad en skiva som spelas i 33⅓ rpm har. Detta upplevs som att 45 rpm-standarden låter ljusare och tydligare än 33⅓ rpm, som kan uppfattas som stum och otydlig. Fördelen med 33⅓ rpm är den att det tar längre tid att fullborda ett varv, och logiskt nog då även hela skivan, vilket ger en längre uppspelningstid.

En annan faktor är bredden på ljudspåren. Ju bredare ljudspår, desto större är dynamiken, dvs. variationen i decibelnivå. Det är en väsentlig del i musikupplevelsen att alla ljud ligger bekvämt och tydligt i örat, och för den sakens skull krävs det ett volymmässigt djup. Med allt för smala spår upplevs skivan som brusig och otydlig. Fördelen med att ha smala spår är densamma som att anpassa skivan för 33⅓-varvsuppspelning, dvs. att få plats med en längre speltid.

Även spåren längst ut på en vinylskiva reproducerar ljudet bättre än spåren längst in. Detta medförde att man oftast la de bästa låtarna så tidigt som möjligt på sida A och B. Detta har sedan blivit något av en tradition och man finner därför inte sällan de mest självklara singellåtarna även på cd-skivor som produceras idag som nummer ett, två, sex och sju. Låtarna sex och sju var inte sällan de första spåren på B-sidan av en LP.

Några andra beståndsdelar som är avgörande för att uppnå ett bra ljud är PVC-materialets kvalitet, samt hur exakt tillverkningstekniken är. Därtill borde naturligtvis pickup, förstärkare och högtalare vara av så god kvalitet som möjligt för en maximal upplevelse.


Vanliga format
LP ("long-playing") 12" (30 cm) 33⅓ rpm
Singel på 7" (17.5 cm) 45 rpm

Mindre vanliga format
EP ("extended play") på 7" (17.5 cm) i 33⅓ rpm, kallas oftast sjutums-EP, sjua etc.
EP på 12"-skiva (30 cm) i 45 rpm, 12"-singlar, Maxisinglar, och Maxi-EP. Kallas ofta Tolvor.
10" (25 cm) med 33⅓ rpm.
EP på 10" (25 cm) med 45 rpm
16⅔ rpm för röstinspelning.
Andra storlekar (5" (12 cm), 6" (15 cm), 8" (20 cm), 9" (23 cm), 11" 28 cm), 13" (33 cm))
"Bildskivor" eller speciella former i 12" (30 cm), 10" (25 cm) och 7" (17.5 cm)
"Flexis", till exempel fyrkantiga singlar
Källa: Wikipedia